Vi var inne på sjukhuset igår på akuten, för ni trodde väl inte att vi kunde få en tid på vårdscentralen?? Ärligt talat så fattar jag inte vad man ska med skiten till, så fort man ringer så ska man ta en ipren eller sätta sig på sjukhuset och vänta i 20 timmar... Dessutom så var den ena kvinnan jag pratade med sist när jag hade problem med min nacke jätte otrevlig! "Då ska du inte ringa oss!" utbrister hon i tonläget att jag skulle vara helt dum i huvudet. Tack för den! Jag måste ge en stor ros till sköterskan (fast det var en kille då) röntgentanten och läkaren vi fick, dom var riktigt trevliga och visste hur dom skulle hantera en liten 1årig flicka. Foten var iallafall inte bruten (tack gode gud för det) Men det var en rejäl stukning, foten är fortfarande lite blå och väldigt svullen. Hon får ipren för det (flytande med apelsinsmak, visste faktiskt inte att det fanns) Sen sa doktorn att hon snart ska kunna gå igen. Jag tycker så synd om henne som inte kan gå på den för hon vill så gärna..



Här ser ni hennes svullna fot.. Pilen är ritad av läkaren, han tyckte att
det blir ett bra sätt att komma ihåg vilken fot för oss och röntgenpersonalen.
Det var det ju =)



Tänk att man kan vara så söt fast man har ont i foten och feber <3
Ååå vad jag älskar min tös!!



Barnprogrammen är alltid bra <3