Ja det kändes då verkligen så! Allt började med en supertrevlig tisdag....

Jag och barnen åt en mysig frukost för att sedan städa lite och leka. Jag messade Jannice om hon skulle komma förbi en sväng på förmiddagen, men hon messade inte innan runt halv 1 tiden så då var det försent eftersom vi skulle iväg
 =( Hon hade sovit tills då, och det kan hon ju vara värd så mycket som hon jobbar och står i =) (Hon jobbar som receptionist på Varbergs Stadshotell)

Vid kvart i 2 gick jag och barnen till Håsten för att träffa Alexandra G och hennes dotter Johanna. Vi skulle vara ute på lekplatsen, men innan vi hittade dit.... Jag säger bara det, Håsten suger!! Just hur det är upplagt iallafall!! Jag har bott där själv men det gjorde mig då rakt inte klokare! Hon och Johanna var vid tvättstugorna vid Träffpunkten, men jag hittade ju tusan inte dit! Jag fick fråga två städtanter som fick förklarat lite rätt iallafall. Alexandra ringde upp igen och mötte mig sen på parkeringen någonstans, jag fölrklarade vad det var för hus jag stod vid  osv... Sedan var vi på lekplatsen och pratade så gott det gick, inte lätt med barnen som man måste hålla koll på heller. Johanna ville åka rutschkana hela tiden, medan Amanda hann stoppa ett giftigt bär i munnen på en millisekund!!! Jag fick ringt mamma och sen kollat på google och fick veta att det inte var någon fara =)

Vid 19.15 kom Pernilla hem till mig då var det dags för att ta ett litet "catch up" på allt som hänt, alltid lika trevligt =)Vi åt tacos och kollade på Paris Hilton, my new bff hehe....

På onsdag morgon vid 5 gick jag upp för att ge Amanda välling, kände inte av någonting alls då. Men sedan vid 8 så kände jag av nacken som fan rent ut sagt! Men värre skulle det bli.. Jag gick och ställde mig i duschen, men kom inte ut innan en timme senare för jag fick ju inte torkat håret eller klätt på mig på så lång tid. Jag började gråta för det gjorde ont , men då kändes det ännu mer. Det började stråla i armen och göra ont bara jag andades lagom. Som tur var så var ju Pernilla kvar och tog hand om barnen medan jag fick ringa efter sambon som fick komma hem. Det kändes inte så kul eftersom han redan varit borta i två veckor för sin hand som var bruten (lillfingret rättare sagt) Sedan berättar han att dom på jobbet  tyckte att jag var löjlig(!?) Känn på det själva då!!! Jag ringde sjukvårdsupplysningen med som sa att det går över, ta en ipren,, JAJA tack för "the big help.." Sen ringde jag vårdcentralen som inte ens lyssnade utan jätte otrevligt sa att "det får du ta med sjukgymnasten!" Det kanske så var fallet, men ingen anledning att vara otrevliga.. Skärpning du sjuksköterska som svarade på västra vall!! Jag pratade med Charlotte i telefon som sa att jag skulle prova ringa akuten, det tyckte mamma med, så det gjorde jag. Dom sa samma sak, inte mycket att göra. Jag bestämde mig sedan för att ringa sjukgymnasten inom landstinget på Skansliden. Jag ska säga det att så trevligt bemött har jag aldrig blivit inom något sådant!! Dom var jätte trevliga och hjälpsamma! Jag fick en tid igår och det hjälpte så mycket faktiskt! Idag kan jag sitta med huvudet rakt upp =D Den första dagen kändes det som om en elefant satt på mitt huvud och tyngde ner det på sidan, och eftersom det känns bättre idag så har väl elefanten bestämt att det skulle bli en kort semester där på mitt huvud.. Tur för honom....

Ja där har du ju svaret på varför jag inte skrivit i bloggen på hela två dagar Rebecca, hoppas du blir glad nu när jag börjar uppdatera den igen =)

Nej nu ska jag och familjen dra till banken.. Ha de gott PUSS!